martedì 13 ottobre 2009



I stelle a San Lurenz’

Ma che puisije, a nott’ San Lurenz’,
guard’n’ u cile, tutt’ i ‘nammurate,
guarde pur ije a te, ije treme e penz’,
mannagge, juste mo’ sanne stutate?
Ma po’ t’ guarde megghije, e c’arraggione,
pot’esse tutt’ cose, na bona sc’neggiate?
Ma sent’ u core, che ancor’ s’appassione,
t’ strenge a mane, e m’ sente arruvutate.
Tu circ’ a stell’, che a notte va cadenne,
nu desiderie, che sape d’ capriccje,
ije citte citte, senza mang fa n’accenne,
t’guarde l’ucchije, e u ciele s’ riappiccje.

Nessun commento:

Posta un commento